Premiär på vintersäsongen

Efter en hel höst full med förkylningar och älgjakt har vi inte gjort mycket tillsammans hela familjen. Idag hade vi bestämt att vi skulle ut, kosta vad det kosta ville. Jag har varit förkyld i mer än tre veckor och efter ett däckbyte med efterföljande ridtur bröt influensan ut för fullt så jag har varit däckad(!) i flera dagar. När man ska ut så ska alla ha med sig sina egna leksaker, jag ville ha en ryggsäck fullproppad med mat, Johan  ville ha bössan och nya GPS-leksaken, storasyster pakade sin "fiskerygga" med leksaker, vi fick inte låna hennes termos till chokladen... Lillasyster hade inte så stora krav, hon var nöjd med att slippa frysa!

Matsäcken blev inte överdådig men limpmackor med ost, varm choklad, kaffe och några småkakor lyckades vi ändå skrapa ihop ur våra tomma förråd. Men vad man förtränger de mindre roliga delarna av friluftsliv. Bara att klä på hela familjen tog mer än en timme, det är underställ, fleecekläder, overaller, handskar, tjocksockar och skor. Och så var ju storasysters rätta flecceställ på dagis - leta fram något annat till henne. Och lillasysters fleccebrallor.. När jag väl hade fått på barnen alla deras kläder, så var det jag själv kvar. Då hade Johan varit packad och klar säkert en halvtimme... Inte visste jag var mina överdragsbyxor och ullunderställ var. Och vilken jacka var det egentligen jag brukade ha på mig i skogen på vintern??? Jag var alldeles mattsvettig och skakig i mina förkylningströtta ben innan till slut även jag var klar. Hur många varv runt huset jag hade sprungit och in och ut i förrådet innan jag var klar vet jag inte ens. Otaliga...

Men oj vad det är värt det när man väl kommer ut! Det var så fantastiskt vackert ute, vit, gnistrande, kall snö, strålande sol, blått vatten utanför den smala iskanten närmast land och precis lagom kallt så att man både slapp frysa och bli blöt. Och så blir alla så harmoniska när man kommer hem, hunden är trött och avslappnad, vi vuxna är mindre snarstuckna och barnen är nöjda och glada över att få leka inne i lugn och ro resten av dagen! Alla är lättskötta helt enkelt!

Fredags äventyr

Idag har jag varit på jobbet, och det var nästan som att vara på en av våra älgjaktsmorgon möten i fika rummet pratades det om fotboll, Zlatan och jakt. Ja ja Fotbolleriet kan jag vara utan, men jakt snacket är alltid trevligt. Med 8 timmars taggning så tog jag hunden och min nya investering, en Garmin Astro och gick ut på en liten promenad i skogen. Efter 10 minuter brummade det till i Gps:en och till min förvåning stod det på skärmen Laban står. Med lite halv klumpiga steg gick jag mot ståndet, men eftersom det är mitt i lövfallet och att jag hade bössan på axel så missade jag på en liten järpe som flög när  den insåg att det inte bara var en hund i närheten utan också en lite halv klantig jägare. Så nu får jag försöka analysera vad som gick snett. Gps:en är för övrigt mycket intressant att se på, då man får se hur hunden arbetar och  ligger ute på sök. I morgon är det älg jakt igen och jag får se hur mycket mer jag ska jaga i år för nu vill man ju använda hunden lite grann. Tyvärr i min mening är älgjakten på tog för lång, det skulle ha varit som på den gamla goda tiden då den var 2 veckor i september och 2 veckor i oktober. Sen har jag förberett mig för morgon dagen, samt försökt att hinna vara lite social med familjen. Till alla som läser detta SKITJAKT PÅ ER!

Hösten är här

Nu är hösten här och vi har haft våran första frostnatt, och det är på tiden. Senaste åren har det varit varmt de första älgjaktsveckorna, så även i år. Den här hösten har jag faktiskt haft tid att jaga då jag äntligen har fått arbeta på hemmaplan. Däremot har jag aldrig flängt så mycket mellan olika arbetsgivare som i år hela 3st. Nu kör jag höglyftare igen som enligt mig är mycket omväxlande mycket körning men även en hel del utan för hytten, vilket passar mig bra. Sambon har fått sälja hö som vi slog i somras, det känns bra att det kommer till nytta istället för att köra allt till skogs. Vi har även rensat ut ladugården och planerar för att bygga om lite där så att vi kan skaffa oss lite djur, funderar på höns och getter. Vi har även röjt vid hällan så det ser lite mindre vildvuxet ut. hunden Laban börjar också mogna till lite och är inte galen så länge när man tar in han efter att han varit ute i hundgården, tur att sambon gått på lydnads kurs.

En bild från mitt höjdar jobb

Fler hundäventyr...

Johan har jagat älg i helgen och på grund av att jag har varit ensam hemma i helgen har jag inte haft möjlighet att gå ut ordentligt med Laban på några dagar. Dessutom har de jagat älg även här omkring så att göra en mysig skogsutflykt med barn och hund kan man glömma. I sedvanlig ordning blev det därför en skymningspromenad i skogen med Laban efter att Johan hade kommit hem. Jag var på uruselt humör och muttrade för mig själv om allt världens elände. En liten hare sprang över vägen men den missade Laban... Vid en bäck stod det några täta granar alldeles vid spången över bäcken. Där reste Laban plötsligt ragg och skällde några ilskna skall. Sedan vände han om, och kom till mig, visade att han ville att jag skulle följa med innan han sprang tillbaka till granarna där han stannade, tittade på mig och skällde och morrade lite till.

Jag gick inte fram och tog reda på vad han skällde på, istället lockade jag honom med mig och gick hem. Väl hemma ångrar jag mig lite, att jag inte gick och tittade efter. Vad var det egentligen därinne??? Björn? Älg? Grävling? Mård? Nåja, det var den där tanken på björn som hindrade mig från att titta efter när jag väl var där men sannolikheten för att det var en björn är nog rätt liten ändå. Men vad tror ni att det kan ha varit?

Hundträning

Jag har skrutit över hur fin Laban har blivit och att vi håller på att få ordning på honom men så kom ett bakslag. Förra veckan var Johan och en kompis ute och jagade med Laban och det fina söket som han har haft var plötsligt borta. Hunden drog iväg på egna äventyr och kom inte och tog kontakt efter sökslagen som han brukar. Lite jobbigt när man har skrutit om hur bra hund man har att det inte ska funka när man har någon med sig... Någon fågel hittade de inte heller, däremot ställde Laban en älg. Bra var dock att han inte visade tendenser att vilja sticka efter älgen när den brakade iväg.

Efter den misslyckade jaktturen förra veckan har bakslaget fortsatt. I helgen har ingenting fungerat, hunden har varit superstressad och nästan okontaktbar och känslan i söndags kväll var att vi mest hade bråkat. Det beror mest på att Laban inte har fått utlopp för sin energi, Johan har jagat älg och jag har varit ensam hemma med barnen så har jag inte haft möjlighet att motionera Laban på det sättet han behöver.

Igår eftermiddag när Johan hade kommit hem från jakten tog jag och Laban en promenad i skogen på hemmaplan. Det började med att hunden stack direkt jag tog av kopplet, jag brukar alltid ha honom till att sitta och att gå fot en bit innan han får rejsa iväg men det klarade han inte igår. Han hade precis samma tendenser som han hade visat tidigare i veckan när Johan var ute med honom, ingen spontan kontakt med mig och han kom inte på inkallning. Efter ungefär 10 minuter började jag få så pass kontakt med honom att vi kunde köra några lydnadsövningar i skogen mellan sökslagen men fortfarande var jag inte nöjd med revieringen.  Vi jobbade på, inga fåglar fanns där (det hade jag inte förväntat mig heller).

Så kom vi fram till en skogsbilväg och där kom den riktiga vändpunkten. Plötsligt föll både reviering och lydnad på plats. Vi jobbade oss hemåt, i mycket mix av inkallning, fritt följ och fritt sök. Och förstås, som alltid, ju bättre det gick desto bättre blev mitt humör och desto bättre lydde hunden (ingen nyhet direkt, ändå lika häftigt varje gång man är med om det :-). Nästan ute på den stora vägen, där kopplet måste åka fram, började hunden markera mot sidan av vägen. Även då, med härlig fågellukt i näsan, gjorde vi klart det vi höll på med innan Laban fick gå ut och undersöka golukten. Ingen tillstymmelse till att sticka på eget bevåg!! Tyvärr (eller som tur var, bössan var ju inte med) så var det falskt alarm, förmodligen hade det legat fågel där en stund tidigare. Laban jobbade klart, inga problem med inkallningen och sedan kunde vi glada i hågen traska hem.

Bärfrossa på jobbet

Jag har världens bästa jobb för det mesta, men ibland är det extra bra. Som idag till exempel. Jag har varit ute i skogen med ett gäng glada ungdomar och plockat blåbär och lingon. Att solen sken gjorde ju inte saken sämre direkt, men egentligen är det bättre om det inte är så soligt just när man ska plocka bär eftersom bären blir lite svårare att se i solljuset.

Nästa vecka ska vi koka sylt och baka en massa godsaker av alla bären. Men alla som tror att dagens ungdom inte är intresserade av att plocka bär borde ha varit med idag, för det var med stort engagemang de plockade det jag hade sagt att de skulle plocka, den blodiga mängden 1 dl lingon och 2 dl blåbär/person och de flesta hade plockat betydligt mer än så. Det var en bra minimimängd, alla klarade uppgiften med råge och fick känna sig nöjda och stolta över att de klarade mer än de hade tänkt. Ingen hann heller bli less under de ca 40-50 minuterna vi var ute. Som med allt annat handlar det om att hitta lagom doser... Däremot det där med att hitta i skogen är inte så lätt när man går i åk 7. Några fick en extra lång promenad för att de inte hittade smartaste vägen tillbaka till skolan.

Delar av dagens sysslor

I dag har jag skickat i väg en massa papper till a-kassa och fack, det blir en helt del pappersskyfflande för en arbetslös maskinförare/markarbetare. Men ljusningen är på väg, och förhoppningsvis behöver man inte gå hemma allt för länge. Sen har jag tillsammans med farsan plockat och rensat här hemma i uthusen, så nu kanske man snart kan dra igång operation fixa lite i ladugårdsbyggnaden. Sen blev det en runda på stan för att posta brev och skaffa batterier till jaktradio och hundens beeper. Helst skulle jag haft en Garmin Astro men det får bli ett senare inköp, så för tillfället får Laban använda gammelhunden Sintras i stort sett oanvända beeper duga. det skadar ju inte att hunden fungerar med en sån runt halsen. Men nu har jag pluggat igen så att den inte skrämmer hunden med sina 98dB. Man lär sig av sina misstag efter som sintra fick börja med beeper på full volym. sen varje gång hon testade halsbandet så sprang hon som en galning och gick inte att få stopp på. I kväll får Laban vila upp sig lite så han är redo för morgondagens eventuella äventyr.

 Den opluggade Beepern

Här pluggad med vadd och tätad med eltejp

Hej och välkomna till vår nya blogg - Lorentsborg. Här kan ni följa vårt liv bland barn, hundar, marsvin och sköldpaddor. Den här bloggen kommer att handla mycket om djur, natur, skoterkörning, jakt, fiske och friluftsliv, för det är det vi gör.

Den här hösten handlar om att jaga in och uppfostra vår engelska setter Laban. Han fyllde ett år i somras och detta är första hösten för honom hemma hos oss. Laban är en glad och väldigt energifull men charmig tonåring som testar och frestar på vårt tålamod många gånger, men när han får arbeta så är han en helt underbar hund. Hela året har vi jobbat mycket med kontakt och skogsvana, något som har resulterat i en hund med jättefint sök som håller fin kontakt samtidigt som han vågar söka ut i jämna fina slag. Fågelkontakter har det varit sämre med, men sedan jaktpremiären förra söndagen har vi haft åtminstone någon fågelkontakt i nästan varje släpp, däremot har förutsättningarna för ett fint stånd inte funnits varje gång.

Ikväll ringde vi in barnvakt för att kunna ta en liten kvällstur i krokarna, vi har sån tur att jaktmarken börjar rakt utanför ytterdörren. Först fanns det ingenting sedan kom en hare. Hunden ställde men skötte sig rätt bra och lät den löpa. Sedan kom en orrtupp som hade tänkt slå fast i tall alldeles ovanför oss. Den ångrade sig snabbt när den upptäckte att den var upptäckt av mig och den var definitivt inte ett resultat av något strålande hundarbete direkt, så den klarade sig.

Vi jobbade vidare, men till slut började det skymma och det blev dags att börja ta sig hemåt till läggning av barn så vi kopplade hunden och började traska längs vägen. Då markerade hunden fågel och strax efter började det flaxa på andra sidan vägdiket. Ett riktigt fint orrärdre! Johan fick in ett skott men fåglarna hade större tur ikväll, så de klarade sig.

På vägen hem hann vi dessutom få lyssna till ett ståndskall på älg på ett avstånd av ca500 meter, tyvärr fick vi inte se älgen eller hunden då skallet var inne i tät slyskog.