Fågelperspektiv

Förra helgen trampade jag gatsten i Edinburgh. Igår trampade jag mossa på stigarna hemmavid. Sevärdheter fanns på båda ställena. I Edinburgh var det kiltar, säckpipor och pubar i trånga gränder som stod för upplevelsen. En själfull stad, väl värd att uppleva. Jag som dessutom är en bokmal av rang förstår varför så många stora författare har bott i Edinburgh. Skottland och Edinburgh har en fantasieggande historia och miljö!

Men nog kan de svenska skogarna också vara stämningsfulla. Igår när jag och Sigge var ute i skogen kom en berguv seglande mellan trädstammarna. Den korsade vår stig bara en liten bit från oss innan den ljudlöst försvann lika plötsligt som den hade dykt upp. De är mäktiga!

Jag funderar på hur man kan höra att en uggla är ljudlös. Det är ju inte så att man normalt sett går omkring och hör fåglar flyga. Kan det ha varit så att symfoniorkestern av småfåglar som alltid finns i bakgrunden, framför allt på våren, tystnade medan uven passerade? Jag vet inte. Tanken slår mig alltid när jag ser en uggla. Att man hör att den är ljudlös...

Ser ni sparvhöken??

Förutom uven så såg jag en orre som lyfte på sidan om stigen. Min fågelhund till promenadkompis missade dock totalt den detaljen... Konstigt nog har jag inte sett någon skogsfågel som är upp på grusvägen och pickar grus i vår. Det är lite illavarslande, det brukar jag alltid se på vårarna. Undrar om det beror på alla rovfåglar? Förutom berguven så såg vi igår även en liten sparvhök som satt på en torrfura på ett hygge och spanade. Flera gånger de senaste veckorna har vi dessutom sett duvhöken segla över byn. Som tur är inte just där vi bor men hönsen får vara inspärrade...

Några vilda rovfåglar såg vi inte i Edinburgh, men riktigt säkert finns de där. Skottarna verkade vara måna om stadens fåglar, på husväggarna uppe under taken satt duvslag och utanför fönstret till vår lägenhet hängde en fågelmatare. Är det några som kan det där med att resa så är det ju fåglarna. Vem vet, kanske har några av våra vårfåglar också nyss passerat Skottland?!

Koppel på den här årstiden. 

Skit också

Den här årstiden kan beskrivas med ett ord - skit. Hundskit som tinar fram runt bron där Sigge sitter i sin långlina när han blir rastlös och vill gå ut och ingen har tid. Det är fortfarande för blött för att kratta bort det, så nu är det så äckligt på gräsmattan att inte ens skitalstraren själv vill gå där... Det är nästa helgs uppdrag att trolla bort allt hundbajs.

Där det inte är bokstavlig skit är det skitigt... Vi har grus på gårdsplanen och det följer med fuktiga skor in, så golvet i groventren kan just nu näppeligen skiljas från gårdsplanen, det är ett lika tjockt gruslager inne. Innan det kan tas bort måste minst ett tjog skor sorteras och bäras bort, skor som fortfarande behövs samtidigt som även vårskorna behövs... Så det blir också ett senare projekt!

Ett dimension av skit som jag faktiskt har åtgärdat i veckan är hönornas skit. Tidigare i veckan lastade jag ut vinterns tjocka värmande ströbädd, ett jobb som luktar mer surdeg än bajs faktiskt. Det hela med ströbädd går ut på att bygga upp ett tjockt lager med förmultnande strö som under vintern alstrar värme när det förmultnar. Men nu var et dags att skicka ut allt bajs på gödselstacken. Om några veckor till ska det ut i trädgårdslandet och så hoppas jag att det växer som sjutton i sommar!

Idag fortsatte vårstädningen hos hönorna med steg två. Fortfarande är det lite för kallt för att jag ska vilja gå på med vatten och skura väggar, tak och golv i hönshuset men jag har borstat bort allt damm från väggar och tak samt sopat ur redena. Höns alstrar hiskeliga mängder damm... Sedan fick sig spindlar, flugor och andra småkryp en omgång med insektsmedel och så in med nytt strö på golv och i reden. Fortsättning följer, det ska vårstädas i hönshuset även en omgång tre innan jag är nöjd...

Efter allt skitjobb satt det bra med lite glamour i form av bokcirkelträff.

Natti natti! Läggdags i hönshuset. 

Ola njuter av renbäddat

Våra småttingar

Kommer ni ihåg äggen som vi visade för några veckor sedan? Det blev tre små dunbollar av dem. Det skulle ha blivit fem men ibland är det inte bra att läsa för mycket på sociala medier... Förra gången vi kläckte fram kycklingar skalade jag försiktigt fram de kycklingar som inte orkade knacka hål på hela äggskalet. De har vuxit och blivit fantastiskt fina och sociala hönor. Den här gången hade jag läst på bättre och bland annat läst många varningar om att man absolut inte ska hjälpa kycklingar ut ur skalen. Så jag bestämde mig för att ha is i magen när två kycklingar inte verkade vilja komma ut. Morgonen därpå var båda döda inne i äggen. Nästa gång ska jag följa min egen instinkt och inte lyssna på självutnämnda experter i någon facebookgrupp.

Nåväl tre väldigt pigga och busiga små kycklingar blev det ändå. Just nu är de inte direkt klassiskt söta, dunbollstadiet är passerat. Ordet fulsöta passar bättre in på hur de är de just nu! Än får de bo i garaget innan de får flytta ut till storhönorna i hönshuset.

Igår fick däremot småplantorna flytta ut. I år blir det busktomater, gurka, zuccini, lite purjolök. Ska förså persilja och grönkål också har jag tänkt om jag hinner.

På jakt efter orrspel

Storasyster hade fotbollsträning och på det en sen middag. Klockan var halv åtta på kvällen och solen sken fortfarande. Inte så kul att sätta på tv:n då...

Istället fick jag ett infall att vi skulle ta bilen och fara ut och titta på vårfåglar. Svanar, tranor och gäss tänkte jag mig. Kanske försöka hitta någon brushane om vi hade tur. Johan hade istället fastnat för något vi pratade om igår när vi var ute med hunden, att försöka hitta en spelplats för orre och ta med barnen på orrspel.

In med familjen i bilen, leta fram kikare och så drog vi ut på fågelskådning. Eftersom m i n plan var att spana genom bilrutan hade jag varken långkallingar, vettiga skor eller mössa. Lillasyster var varmt klädd i overall men med gympadojjor på fötterna. Storasyster hade   underställ, rejäla byxor och vinterjacka men varken stövlar eller vantar. Tror ni att vi klarade av att hålla oss i bilen??

Nix pix. Ut i skogen, stanna bilen bara för att lyssna... Eftersom vi inte hörde fågel var vi ju tvugna att gå och titta. Inte fanns det några spelorrar just där just då... Men vi hörde duvor och svanar på avstånd.

Blöta och kalla blev vi däremot. Och nu kommer alla att sova gott i natt.

Vårdagjämning och vårtecken

Vårfrudagen idag! Firades med skotertur, pimpelfiske och mycket vårsol tillsammans med gamla vänner. Inte ett enda napp men det var lika bra, det var för skönt att ligga och halvsova i solskenet, hade varit jobbigt att behöva avbryta sig för att dra upp en massa fiskar hela tiden... Eller inte?

Picknickmaten på vårfrudagen är ju given - våfflor! Gräddade över elden förstås!

Mest spännande den här helgen är inte friluftslivet, utan något som händer inne, på skrivbordet i kontoret! Där har äggkläckarapparaten stått och brummat i tre veckor och nu är det dags! I torsdags började det pipa inne i äggen och igår kom de två första kycklingarna. Vad kan vara ett bättre vårtecken än levande, gula små duniga påskkycklingar? I morse kom ytterligare en och det verkar vara minst två till på gång. De är så ruggigt söta! Samtidigt verkar de stora hönorna ha kommit igång med värpningen på riktigt, så nu äts det ägg till frukost, lunch och middag här på Lorentsborg

.

Projekt fredagsfys före fredagsmys

Under jullovet blev det väldigt mycket inomhustid och skärmtid för hela familjen. Ja- vår tv står på hela dagarna när vi är hemma. När vi var ute slog det mig att våra barn har väldigt dälig kondition och att de får absolut noll mängd vardagsmotion. Vi bor helt enkelt för långt från skolan och kompisarna för att de ska kunna springa över spontant, det är bil som gäller var vi än ska. De är dessutom rätt lugna av sig, inte den sortens barn som naturligt rör på sig i leken.

Detta ledde fram till projektet fredagsfys före fredagsmys. Vi tänker oss att det ska vara enkla och roliga utomhusgrejer. Helst även hundvänligt så att hela familjen har fått sitt när vi väl kommer in. Oftast har vi åkt ut i skogen på längdskidor, en saftflaska och kanske lite fruktbitar i en burk. Under sportlovet blev det en dag i pulkbacken med kusinerna. En fredag när det var trist väder blev det badhuset. Idag for vi in till stan och sparkade och åkte skridskor på isbanan. Bara så. Enkelt, nära och inte så länge. En liten fruktstund när vi blir lite less. Familjetid.

En skotertur efter jobbet

Det är snöyra, snöflingor stora som dasslock. Johan är scoutledare från och med den här vintern och i morgon ska scouterna prova på fiske med gäddsaxar. Storasyster, som också är scout, ska givetvis hjälpa till att sätta ut gäddsaxarna. Lillasyster var mer tveksam till att följa med, spelet HayDay på plattan var frestande, men till slut vann skoterutflykten (eller kanske var det insikten att hon i så fall skulle bli tvungen att vara ensam hemma, och det tycker hon inte om). Det blev en familjeutflykt.

Snöflingorna var sylvassa i när de piskade i ansiktet medan vi kryssade oss fram med skotrarna genom skogen. Framme på sjön visade det sig att det var rejält med vatten på isen. Vi skottade oss ner genom snön till själva isen, borrade hål med isborren, men den var ovass. Rejält ovass. Konstigt med tanke på att vi använde den förra helgen och då fungerade den. Vem hade borrat i botten??? Vi fick ut gäddsax nummer ett ändå men ni var vi riktigt genomblöta. Allra mest lillasysters fötter. Vid en snabb inspektion visade det sig att hon hade tagit sina finaste stadsskor på sig. Inte stövlarna hon alltid har till vardags... Vid borrningen av hål nummer två gav isborren helt upp, nu orkade den inte alls genom isen. Det visade sig inte vara skärpan det var fel på utan att hela knivbladet höll på att lossna. Tillbaka till skotern på jakt efter verktyg. Ingenting. Fisketuren var farligt nära floppläge. Det var inget annat att göra än att vända hemåt.

Nu blev det problem på riktigt. Skotern och pulkan hade nämligen sjunkit ner i vattnet och "sugit fast" i blötsnön, så vi satt fast. Lös med pulkan. Gråtande, rädda barn. Mixtra lös skotern från vattnet och när den väl lossnade körde Johan runt ett varv för att komma i rätt läge för att koppla pulkan igen. Ännu räddare barn, de trodde att pappa stack. Med förenade krafter fick vi loss pulkan och Johan med lillasyster i pulkan drog gasen i botten över sjön för att komma på fast mark igen. Jag och storasyster tog min skoter och efter uppmaningen Håll i dig nu kommer det att gå fort! var vi också över på ett kick.

Barnen strejkade, nu var det HayDay och platta utan snack om saken. Jag och Johan drog iväg för försök nummer två med gäddsaxarna. Den här gången utan att besöka den blöta delen av sjön och med en fungerande isborr var blötsnön bara en mysfaktor och saxarna sjösattes på ett kick. Nu önskar vi bara scouterna fiskelycka och bättre väder imorgon!