Fler hundäventyr...

Johan har jagat älg i helgen och på grund av att jag har varit ensam hemma i helgen har jag inte haft möjlighet att gå ut ordentligt med Laban på några dagar. Dessutom har de jagat älg även här omkring så att göra en mysig skogsutflykt med barn och hund kan man glömma. I sedvanlig ordning blev det därför en skymningspromenad i skogen med Laban efter att Johan hade kommit hem. Jag var på uruselt humör och muttrade för mig själv om allt världens elände. En liten hare sprang över vägen men den missade Laban... Vid en bäck stod det några täta granar alldeles vid spången över bäcken. Där reste Laban plötsligt ragg och skällde några ilskna skall. Sedan vände han om, och kom till mig, visade att han ville att jag skulle följa med innan han sprang tillbaka till granarna där han stannade, tittade på mig och skällde och morrade lite till.

Jag gick inte fram och tog reda på vad han skällde på, istället lockade jag honom med mig och gick hem. Väl hemma ångrar jag mig lite, att jag inte gick och tittade efter. Vad var det egentligen därinne??? Björn? Älg? Grävling? Mård? Nåja, det var den där tanken på björn som hindrade mig från att titta efter när jag väl var där men sannolikheten för att det var en björn är nog rätt liten ändå. Men vad tror ni att det kan ha varit?

Hundträning

Jag har skrutit över hur fin Laban har blivit och att vi håller på att få ordning på honom men så kom ett bakslag. Förra veckan var Johan och en kompis ute och jagade med Laban och det fina söket som han har haft var plötsligt borta. Hunden drog iväg på egna äventyr och kom inte och tog kontakt efter sökslagen som han brukar. Lite jobbigt när man har skrutit om hur bra hund man har att det inte ska funka när man har någon med sig... Någon fågel hittade de inte heller, däremot ställde Laban en älg. Bra var dock att han inte visade tendenser att vilja sticka efter älgen när den brakade iväg.

Efter den misslyckade jaktturen förra veckan har bakslaget fortsatt. I helgen har ingenting fungerat, hunden har varit superstressad och nästan okontaktbar och känslan i söndags kväll var att vi mest hade bråkat. Det beror mest på att Laban inte har fått utlopp för sin energi, Johan har jagat älg och jag har varit ensam hemma med barnen så har jag inte haft möjlighet att motionera Laban på det sättet han behöver.

Igår eftermiddag när Johan hade kommit hem från jakten tog jag och Laban en promenad i skogen på hemmaplan. Det började med att hunden stack direkt jag tog av kopplet, jag brukar alltid ha honom till att sitta och att gå fot en bit innan han får rejsa iväg men det klarade han inte igår. Han hade precis samma tendenser som han hade visat tidigare i veckan när Johan var ute med honom, ingen spontan kontakt med mig och han kom inte på inkallning. Efter ungefär 10 minuter började jag få så pass kontakt med honom att vi kunde köra några lydnadsövningar i skogen mellan sökslagen men fortfarande var jag inte nöjd med revieringen.  Vi jobbade på, inga fåglar fanns där (det hade jag inte förväntat mig heller).

Så kom vi fram till en skogsbilväg och där kom den riktiga vändpunkten. Plötsligt föll både reviering och lydnad på plats. Vi jobbade oss hemåt, i mycket mix av inkallning, fritt följ och fritt sök. Och förstås, som alltid, ju bättre det gick desto bättre blev mitt humör och desto bättre lydde hunden (ingen nyhet direkt, ändå lika häftigt varje gång man är med om det :-). Nästan ute på den stora vägen, där kopplet måste åka fram, började hunden markera mot sidan av vägen. Även då, med härlig fågellukt i näsan, gjorde vi klart det vi höll på med innan Laban fick gå ut och undersöka golukten. Ingen tillstymmelse till att sticka på eget bevåg!! Tyvärr (eller som tur var, bössan var ju inte med) så var det falskt alarm, förmodligen hade det legat fågel där en stund tidigare. Laban jobbade klart, inga problem med inkallningen och sedan kunde vi glada i hågen traska hem.

Bärfrossa på jobbet

Jag har världens bästa jobb för det mesta, men ibland är det extra bra. Som idag till exempel. Jag har varit ute i skogen med ett gäng glada ungdomar och plockat blåbär och lingon. Att solen sken gjorde ju inte saken sämre direkt, men egentligen är det bättre om det inte är så soligt just när man ska plocka bär eftersom bären blir lite svårare att se i solljuset.

Nästa vecka ska vi koka sylt och baka en massa godsaker av alla bären. Men alla som tror att dagens ungdom inte är intresserade av att plocka bär borde ha varit med idag, för det var med stort engagemang de plockade det jag hade sagt att de skulle plocka, den blodiga mängden 1 dl lingon och 2 dl blåbär/person och de flesta hade plockat betydligt mer än så. Det var en bra minimimängd, alla klarade uppgiften med råge och fick känna sig nöjda och stolta över att de klarade mer än de hade tänkt. Ingen hann heller bli less under de ca 40-50 minuterna vi var ute. Som med allt annat handlar det om att hitta lagom doser... Däremot det där med att hitta i skogen är inte så lätt när man går i åk 7. Några fick en extra lång promenad för att de inte hittade smartaste vägen tillbaka till skolan.

Delar av dagens sysslor

I dag har jag skickat i väg en massa papper till a-kassa och fack, det blir en helt del pappersskyfflande för en arbetslös maskinförare/markarbetare. Men ljusningen är på väg, och förhoppningsvis behöver man inte gå hemma allt för länge. Sen har jag tillsammans med farsan plockat och rensat här hemma i uthusen, så nu kanske man snart kan dra igång operation fixa lite i ladugårdsbyggnaden. Sen blev det en runda på stan för att posta brev och skaffa batterier till jaktradio och hundens beeper. Helst skulle jag haft en Garmin Astro men det får bli ett senare inköp, så för tillfället får Laban använda gammelhunden Sintras i stort sett oanvända beeper duga. det skadar ju inte att hunden fungerar med en sån runt halsen. Men nu har jag pluggat igen så att den inte skrämmer hunden med sina 98dB. Man lär sig av sina misstag efter som sintra fick börja med beeper på full volym. sen varje gång hon testade halsbandet så sprang hon som en galning och gick inte att få stopp på. I kväll får Laban vila upp sig lite så han är redo för morgondagens eventuella äventyr.

 Den opluggade Beepern

Här pluggad med vadd och tätad med eltejp

Hej och välkomna till vår nya blogg - Lorentsborg. Här kan ni följa vårt liv bland barn, hundar, marsvin och sköldpaddor. Den här bloggen kommer att handla mycket om djur, natur, skoterkörning, jakt, fiske och friluftsliv, för det är det vi gör.

Den här hösten handlar om att jaga in och uppfostra vår engelska setter Laban. Han fyllde ett år i somras och detta är första hösten för honom hemma hos oss. Laban är en glad och väldigt energifull men charmig tonåring som testar och frestar på vårt tålamod många gånger, men när han får arbeta så är han en helt underbar hund. Hela året har vi jobbat mycket med kontakt och skogsvana, något som har resulterat i en hund med jättefint sök som håller fin kontakt samtidigt som han vågar söka ut i jämna fina slag. Fågelkontakter har det varit sämre med, men sedan jaktpremiären förra söndagen har vi haft åtminstone någon fågelkontakt i nästan varje släpp, däremot har förutsättningarna för ett fint stånd inte funnits varje gång.

Ikväll ringde vi in barnvakt för att kunna ta en liten kvällstur i krokarna, vi har sån tur att jaktmarken börjar rakt utanför ytterdörren. Först fanns det ingenting sedan kom en hare. Hunden ställde men skötte sig rätt bra och lät den löpa. Sedan kom en orrtupp som hade tänkt slå fast i tall alldeles ovanför oss. Den ångrade sig snabbt när den upptäckte att den var upptäckt av mig och den var definitivt inte ett resultat av något strålande hundarbete direkt, så den klarade sig.

Vi jobbade vidare, men till slut började det skymma och det blev dags att börja ta sig hemåt till läggning av barn så vi kopplade hunden och började traska längs vägen. Då markerade hunden fågel och strax efter började det flaxa på andra sidan vägdiket. Ett riktigt fint orrärdre! Johan fick in ett skott men fåglarna hade större tur ikväll, så de klarade sig.

På vägen hem hann vi dessutom få lyssna till ett ståndskall på älg på ett avstånd av ca500 meter, tyvärr fick vi inte se älgen eller hunden då skallet var inne i tät slyskog.