Jag har skrutit över hur fin Laban har blivit och att vi håller på att få ordning på honom men så kom ett bakslag. Förra veckan var Johan och en kompis ute och jagade med Laban och det fina söket som han har haft var plötsligt borta. Hunden drog iväg på egna äventyr och kom inte och tog kontakt efter sökslagen som han brukar. Lite jobbigt när man har skrutit om hur bra hund man har att det inte ska funka när man har någon med sig... Någon fågel hittade de inte heller, däremot ställde Laban en älg. Bra var dock att han inte visade tendenser att vilja sticka efter älgen när den brakade iväg.
Efter den misslyckade jaktturen förra veckan har bakslaget fortsatt. I helgen har ingenting fungerat, hunden har varit superstressad och nästan okontaktbar och känslan i söndags kväll var att vi mest hade bråkat. Det beror mest på att Laban inte har fått utlopp för sin energi, Johan har jagat älg och jag har varit ensam hemma med barnen så har jag inte haft möjlighet att motionera Laban på det sättet han behöver.
Igår eftermiddag när Johan hade kommit hem från jakten tog jag och Laban en promenad i skogen på hemmaplan. Det började med att hunden stack direkt jag tog av kopplet, jag brukar alltid ha honom till att sitta och att gå fot en bit innan han får rejsa iväg men det klarade han inte igår. Han hade precis samma tendenser som han hade visat tidigare i veckan när Johan var ute med honom, ingen spontan kontakt med mig och han kom inte på inkallning. Efter ungefär 10 minuter började jag få så pass kontakt med honom att vi kunde köra några lydnadsövningar i skogen mellan sökslagen men fortfarande var jag inte nöjd med revieringen. Vi jobbade på, inga fåglar fanns där (det hade jag inte förväntat mig heller).
Så kom vi fram till en skogsbilväg och där kom den riktiga vändpunkten. Plötsligt föll både reviering och lydnad på plats. Vi jobbade oss hemåt, i mycket mix av inkallning, fritt följ och fritt sök. Och förstås, som alltid, ju bättre det gick desto bättre blev mitt humör och desto bättre lydde hunden (ingen nyhet direkt, ändå lika häftigt varje gång man är med om det :-). Nästan ute på den stora vägen, där kopplet måste åka fram, började hunden markera mot sidan av vägen. Även då, med härlig fågellukt i näsan, gjorde vi klart det vi höll på med innan Laban fick gå ut och undersöka golukten. Ingen tillstymmelse till att sticka på eget bevåg!! Tyvärr (eller som tur var, bössan var ju inte med) så var det falskt alarm, förmodligen hade det legat fågel där en stund tidigare. Laban jobbade klart, inga problem med inkallningen och sedan kunde vi glada i hågen traska hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar