Fler hundäventyr...

Johan har jagat älg i helgen och på grund av att jag har varit ensam hemma i helgen har jag inte haft möjlighet att gå ut ordentligt med Laban på några dagar. Dessutom har de jagat älg även här omkring så att göra en mysig skogsutflykt med barn och hund kan man glömma. I sedvanlig ordning blev det därför en skymningspromenad i skogen med Laban efter att Johan hade kommit hem. Jag var på uruselt humör och muttrade för mig själv om allt världens elände. En liten hare sprang över vägen men den missade Laban... Vid en bäck stod det några täta granar alldeles vid spången över bäcken. Där reste Laban plötsligt ragg och skällde några ilskna skall. Sedan vände han om, och kom till mig, visade att han ville att jag skulle följa med innan han sprang tillbaka till granarna där han stannade, tittade på mig och skällde och morrade lite till.

Jag gick inte fram och tog reda på vad han skällde på, istället lockade jag honom med mig och gick hem. Väl hemma ångrar jag mig lite, att jag inte gick och tittade efter. Vad var det egentligen därinne??? Björn? Älg? Grävling? Mård? Nåja, det var den där tanken på björn som hindrade mig från att titta efter när jag väl var där men sannolikheten för att det var en björn är nog rätt liten ändå. Men vad tror ni att det kan ha varit?